dem kalla kårarna är tillbaka
att släppa dig är det svåraste beslutet jag tagit på länge.
att inte veta om jag vaknar upp ensam.
jag vet inte hur min morgon dag kommer att se ut och det oroar mig.
men jag vet att jag kommer att klara mig utan dig.
men jag vet vad jag har gjort och vad jag har sagt.
och jag vet att jag också har gjort misstag.
men du hade också kunnat säga ifrån.
Jag hann före.
mitt huvud är så tomt och jag vet inte vad jag ska tro. men jag tror på mig själv
vi har varit både osäkra och säkra på varandra men jag är säker på att detta kommer att bli bra.
jag e glad för att jag vågade säga ifrån, att jag vågade
men ändå är jag så jävla ledsen, och jag mår så jävla dåligt, för jag inte vet hur morgondagen kommer att se ut och hur bra/dåligt jag kommer klara mig utan dig.
jag är stark, jag ska klara det här.
jag kommer aldrig att glömma dig, eller sluta bry mig om hur du mår för du kommer alltid att finnad innuti mig och allt jag vill är att du ska må bra!
du har hjälpt mig att bli den jag är idag, och det är jag tacksamm för.
jag kommer aldrig kunna glömma dig, för en gång i tiden var du det bästa jag hade!
Som en dagbok fylld med känslor.
söndag 21 februari 2010
it's time to let it go
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar