vad jag känner

sitta ensam i ett tyst rum. med högljudda tankar som stör. som man önskar kunde försvinna långt bort. jag tänker varken på dig eller mig idag. jag tänker på oss. jag tänker på vad jag önskar skulle finnas, och vad jag önskar skulle försvinna. jag vet att du och jag, ytligt, inte passar ihop någonstans. inte överhuvud taget. jag är osäker på om vi passar bra ihop på djupet? är du verkligen så bra för mig som jag trodde ifrån första början? eller är det bara något jag har inbillat mig? jag har en sådan lust att såra dig, en så stor vilja att svika dig. jag är så sugen på att skita fullständigt i vad du tycker om mig. och inte göra något som ser bra ut i dina ögon. jag vill vara elak. för när jag väl har fått kakan, så vill jag inte ha den. och jag vet inte, men jag tror att det är minst lika jobbigt för dig som mig att jag har insett detta. Jag vill bara att du ska försvinna å glömma mig, för det sista jag vill är att såra dig. det är något jag inte klarar av. jag är för svag. det stör mig något fruktansvärt, för jag vet att ju längre det håller på såhär, ju mer kommer jag att såra dig i slut ändan. jag är velig som aldrig förr, å jag vet inte vad jag håller på med. vad håller jag på med egentligen?orden är svåra att hitta men för en gångs skull vet jag hur jag känner. jag känner så som jag skriver å det bästa just nu, i denna situationen, tror jag är att vi skiter i detta. jag tror att det bara kommer såra oss båda för mycket om vi fortsätter såhär, å jag vill inte såra dig. Men det valet måste vi göra tillsammans, är vi verkligen redo att ge upp? eller? hur starka är vi? eller hur svaga? vad ska jag göra? jobbigt värre. döda mig långsamt?

jag ska stå upp å visa att jag verkligen står för mina åsikter