Som en dagbok fylld med känslor.

tisdag 15 juni 2010

något som tränger djupt in i benmärgen.
som skadar mig, å jag tar illa vid mig. Det är inget jag vill prata om, å helst inget jag ens vill nämna. å folk runt omkring mig tror inte att jag tar illa vid mig, men när man har hört det så många gånger så börjar man att fundera, om det ligger någonting i det dom säger? eller om allt bara är sarkasm. å för ett tag sen så började jag att tveka, å nu har jag fått en helt annan syn på mig själv. å är det rätt? eller är det fel? jag kan inte påverka det själv. det är dom so påverkar mig. ni formar mig till vem jag kommer att bli.
inga komplimanger bara en massa kritik, det har fått mig att börja tveka. så tänk på vad du säger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar