Spottar

"Första dagen på ett tag som jag kunnat skriva fler än 2 ord. äntligen börjar tungan spotta ut orden, men färdig skrivet lär det aldrig bli"

å jag ser varje dag komma, men de bara springer förbi. å jag hade velat, att allt skulle vara så bra som jag tror att det är, så som jag inbillar mig att det är. Jag skulle vilja veta, att allt vara så lugnt som jag känner, att det var cool lugnt, men det är det inte. inre stress leder till felkliv, till missar. å jag skulle vilja, att allt runt omkring mig var bra, att jag inte hade några problem. å jag önskar att allt skulle vara som på ytan, men det är det inte, för det är så mycket mer, så mycket jag önskar inte fanns. Jag höjer musiken på mitt rum å försöker att komma bort, försvinna in i min egna värld, för en liten stund vill jag glömma allt runtomkring, jag vill inte tänka.

"jag är för smart för mitt eget bästa"

Pusslet är färdig lagt, men jag påverkas i det undermedvetna. å jag vill kunna styra mig själv. Jag vill kunna förstå mig på mig själv, vill förstå hur jag tänker å jag vill så gärna argumentera mot mig själv, om mig själv, med mig själv. Men hur gör man det? Livets fråga? eller? jag förstår mig inte på det.

" jag tänker för mycket"

Kanske tänker jag för mycket, kanske är det det, att jag inte vågar göra misstag, att jag inte vågar göra fel?