Då vet du att jag finns, att jag finns kvar hos dig. trots att jag alltid springer är jag där när du behöver mig

En period då jag saknar William, mannen som jag trodde var det bästa för mig. mannen som jag fortfarande tror är det bästa för mig.

jag hade velat finnas kvar där hos honom. hålla honom i min famn när jag vet att han går igenom något svårt, att jag ser på honom hur fruktansvärt svag å förstörd han är. för jag ser det på honom. jag vet det. direkt. hur förstörd å sliten han är. hur mycket han har gått igenom.

hur jag verkligen kunde stänga av alla mina känslor i en månad. för det var en månad sedan jag träffade honom. det gick verkligen en månad innan jag insåg att det inte går å stänga av känslorna för någon som man älskar.

Jag är bara 16 år, jag vet det, å jag får höra det så fruktansvärt ofta. Men jag är kär. känner den känslan som inte går att beskriva.

Hur William faktiskt helt plötsligt låg bredvid mig i sängen, å kollade sådär på mig, som han gjort 3 månader tidigare. hur William pillade sådär på mina händer, å bara låg å kollade på mig, som han alltid gjorde. som att han hade så mycket som han ville säga, å få sagt men att han inte kunde, inte orkade med det riktigt. men det kändes som att det var första gången som han verkligen öppnade upp sig för mig. sa att han saknade mig. men att han visste att det inte skulle fungera. som tidigare. å det går inte å beskriva smärtan. det fungerar bara inte så! han bara låg där, å kollade på mig, fram tills 6 på morgonen.

då älskade vi. med så mycket kärlek. explosion! passion. kärlek.

morgonen där efter försvann han. å jag trodde inte att jag skulle få träffa honom igen. men han kom tillbaka. 2 nätter till. vi älskade aldrig igen. bara kollade på varandra. William betraktade varenda millimeter av min kropp. med kärlek å beundran. jag betraktade hans. kysste honom. beundrade hans tattoos. de vackraste jag skådat. hans kropp. hans fina ögon, laxögon, som jag kallar dem. å hans läppar. hans så fantastiska läppar. å hans underbart lena hud. den mysigaste hud jag tagit på! å sen åter till hans välskötta händer. jag är förälskad i dem, hans platta fingrar. varenda millimeter på dem är perfekta. varenda millimeter av honom är perfekt.

Jag träffade hans pappa. för första gången. å jag är hans ex. kändes fel. William visade sin kärlek till mig framför honom. kysste mig, höll mig i handen. kramade mig. höll om mig. jag åt middag hos dem. å allt kändes som det skulle. som om vi var tillsammans igen. den där otroligt starka kärleken.

sen sa vi hejdå. å jag vågade inte säga till William att jag älskade honom. utan jag skickade ett sms sen. "jag älskar dig"

ja jag älskar William. har gjort det ett tag å kommer alltid å göra det.

Å nu ser jag hur han inte bryr sig om mig. vi pratar aldrig. Aldrig! som förra gången vi bröt.

han pratar med andra. jag pratar inte med någon. kan inte. för det hade känts fel å ge min kropp till någon annan när jag älskar William. jag vill bara krama honom. känna hans värme. det är jobbigt.svårt.jag vill inte vara med. men jag biter ihop. för jag måste det.

folk säger till mig att jag gått upp i vikt. jag vill inte.