Att sitta bredvid på sängen. se dig vara hjälplös å veta att vad jag än gör så kommer du inte stanna kvar, hos mig, hos oss. att veta hur hjälplös du är, hur dåligt du mår å hur ont du har. hur medicinerna gör dig till en helt annan person. hur morfar tar hand om dig å pussar dig så fint på kinden.
allt gick så snabbt. från ingenting till cancer, på en vecka. från cancer till "du har från en vecka till ett par månader kvar att leva". att veta att ingen behandling fungerar. att medicinerna gör dig förvirrad å till en annan person. du brukade vara pigg, baka hela dagarna, följa med å fiska. nu reser du dig knappt ur sängen.
"mormor är du där? hör du mig?" 30 minuter efter medicinerna å du är borta. så långt borta. det gör så ont i mig, å se dig må så dåligt, se dig så hjälplös.
Allt jag önskar är att du ska få vara med på mitt bröllop å träffa mina barn, vem ska jag annars ha där, å krama om å nypa i kinden, om inte du? det gör så ont i mig, men jag ska inte klaga, jag får inte klaga, vad är min smärta jämfört med din? vad är min ångest jämfört med din? ingenting!
Jag minns så väl, när jag var liten, vi var på stenshamn, den lilla ö där du växt upp. du skulle rensa ål. jag å joanna skulle kolla på, kanske våga hålla i en av de hala ålarna. fast de var döda så var det som om de levde. slingrade sig ur händerna på dig hela tiden. vi skrattade, högt å mycket. en ramla ner i gräset, slingrade sig iväg, ner i ett av sorkarnas hål, då skrattade vi lite till, du med ålslemm på händerna.
Bara tanken skrämmer mig, att du kanske inte kommer vara med nästa gång vi är på ön. jag kommer gråta då. fast att jag vet att du är med mig, i själen, i hjärtat. så gör det ont å veta att jag inte kan krama dig, å pussa på dig. att jag inte kan gå in å äta upp degen till kakorna du håller på å göra, eller att jag inte ska få äta din älgstek.
det gör ont å veta att jag ska växa upp å bli stor utan dig. utan min mormor. utan henne så hade aldrig min mamma funnits, å inte heller jag. det gör ont å veta att jag ska sakna dig varje dag. Jag älskar dig av hela mitt hjärta, det gör vi alla. tänker på dig varje dag.
Om du dör mormor, ska jag leva för oss båda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar