LOTTEN CLARA MARIA KALÉN

jag tror på våren. på att den för livet med sig å att den får oss att må bättre. jag tror på hoppet som det ger oss å på att livet trots allt blir vad man gör det till. jag tror på att trädens knoppar visar kärlek till varandra å till oss. jag tror på att det livet ser ljusare ut. grönt. å att det sedan blomstrar ut i olika former och färger. jag tror på starka vindar å hårt regn. på hur den blåser å spolar bort allt det negativa som vintern tog med sig. jag tror på att ha på sig för lite kläder å att bli förkyld. jag tror på uteserveringar å alla leenden som den bär med sig. jag tror på långa promenader i små jackor å stora halsdukar. jag tror på kroppskontakt å självkänsla.

jag tror på livet å på lycka. jag tror på mig själv å på att allt kommer att gå bra. jag tror på att slå mig ner vid en dator å på att skriva. mycket å länge. på att få dela det man tycker med andra. å jag tror på att andra ska uppskatta, att man delar med sig. det gör att man slipper känna sig ensam, mer älskad å lite bättre. jag tror på oss.

Jag vet att det hjälper att sitta ensam i mitt kök, med en rutig duk på köksbordet å dricka en smoothie, att kolla ut genom fönstret å att titta på de frusna vårknopparna. att det hjälper å tänka att "jag är inte ensam" fast att jag ändå är det. att allt kommer å lösa sig å att jag kommer skratta imorgon. ja, jag vet att det kommer å bli dag. det är hyfsat bra nu.

Jag tvivlar på människan. på att den är så förstående som den påstår sig vara. jag tvivlar på att sommaren kommer bli varm å bra. jag tvivlar på att jag ska hitta någon som jag ska älska så mycket. jag tvivlar på att jag ska känna mig nöjd med det jag skriver. det gör jag aldrig. jag tvivlar på vädret. solen har gått i moln.