Som en dagbok fylld med känslor.

söndag 22 april 2012

jag gråter varje natt

hennes hjärta och passion har bakat så många kakor. så många tårtor. rensat så mycket ogräs. planterat så många vackra blommor. hennes famn har kramat så många varma människor och även mig.
på en liten ö vid namn Stenshamn. trettio minuter ifrån fastlandet. utan bilar och affärer. utan rinnande vatten. där växte en liten flicka vid namn Ingegärd upp. där sprang en flicka med brunbrända ben på gräset när hon var ung. där frös hon om vintern å där lekte hon och skrattade. där gick hon till en liten skola, stor som en liten villa. där lärde hon sig mycket vackert, som är med henne än idag. skolan skulle bli hennes sommarstuga. och hon har spenderat nästan varenda sommar där, sedan hon föddes. där skulle hennes barn växa upp, bland annat min mamma. där skulle min mamma bli glad och varm, och senare i livet skulle hennes barn växa upp där- jag å min storasyster. där skulle vi springa å skratta, med brunbrända sommarben å med många fräknar på näsan. mormor skulle busa med oss, och vi skulle få lära oss mycket av henne. min pigga glada mormor. alltid lika full av skratt. alltid lika go. alltid var jag lika välkommen till henne. alltid skulle jag få äta hennes kakor, å på alla mina födelsedagar så skulle hon baka världens godaste marängtårta, som bara hon kan göra sådär fantastiskt bra. hon lärde mig rensa å filéa fisken jag fångade. vi skrattade och matade fiskmåsarna. min friska, goa, glada mormor skulle få ett besked ingen kunde förstå var sant. fyra månader tillbaka. Cancer, mormor har cancer i magsäcken. å inget skulle kunna rädda henne. läkarna sa till min mor; att Ingegärd har allt mellan ett par veckor till tre månader kvar att leva. Jag kan fortfarande inte förstå. min mormor? nej inte hon, hon som alltid är så pigg å stark. fyra månader har gått. mormor lever. å jag vill tacka Gud för det. tack Gud. min starka mormor lever. men hennes kropp är svag å hennes ben orkar inte längre bära hennes kropp. min mormor väntar på å dö. å jag önskar att ett under ska ske å att hon ska bli frisk. jag kan fortfarande inte förstå det. cancer. min mormor. nej. nej. nej. nej.
jag ska leva för henne, å det vet hon om. jag ska sköta hennes blommor på Stenshamn. jag ska baka alla kakor. å jag ska rensa all fisk. jag ska ta hand om morfar å säga till honom att han är knäpp. precis som hon gör.

Om du dör mormor, ska jag leva för oss båda

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar