"sjuttonårsidiotin håller mig vaken allting måste vara perfekt nu."

sjuttonårsidiotin

Lyfter det enkla halvlitersgalset från duken, fyllt med vatten som för ett tag sedan innehöll is. reser det till munnen och tar en stor klunk. vattnen smakar sådär som bara smält isvatten gör, gott. jag sväljer. hör hur vattnet rinner ner i halsen. sjuttonårsidiotin håller mig vaken

allting måste vara perfekt nu. ingenting får gå snett, för då förlorar jag allt. sjuttonårsidiotin gör mig galen.

idiotin får mig att tro att jag måste vara omtyckt av alla. av precis alla som kan mitt namn. hur är det ens möjligt? 

den får mig att tro att en kärlek löser alla problem, men innerst inne vet jag att det bara är en lögn. jag vet att kärlek är något som ska falla sig naturligt och att det kommer när det är dags. men så fort jag ser en man, som jag tycker verkar fin, så vill jag bara bli kär. ibland så kommer jag att tänka på honom också. han som så gärna hade mig i sin famn. Då längtar jag bara mer efter kärleken, jag längtar tills allt faller på plats. tills jag är kär igen. sjuttonårsidiotin är som en ond cirkel. att jag inte är kär misshandlar min självbild och i spegeln ser jag en helt annan tjej. jag tränar som en galning, tränar för att jag tror att de smala axlarna och den nätta kroppen är det perfekta. och jag vet att jag aldrig kan få det. men sjuttonårsidiotin gör mig galen å jag gråter fortfarande över hur jag ser ut. jag gråter över hur livet formar mig. över hur vissa personer river ner allt jag under livet byggt upp.

man kan inte ta sig ur den, sjuttonårsidiotin.