tvåhundraåttioen komma fem kilometer.
det kanske vore bra om jag skrev igen. det kanske vore bra om jag ventilerade.
så mycket har hänt. så mycket har förändrats. jag är så kär på nytt.
det är annorlunda nu. han är annorlunda. jag är lycklig nu. han får mig lycklig.
jag blickar ofta tillbaka på hur jag tänkte förut. vem jag träffade förut. hur var de? Var de snälla mot mig? nej. men det är annorlunda nu. han är snäll mot mig. jag tycker om honom mamma. jag är nykär.
det finns saker han uppskattar med mig, som jag inte ens visste fanns. han får hårstråna på min hud att resa sig som ingen annan fått. han får hjärtat att hoppa över några slag när han är nära. han får mig att bry mig om. han får mig att känna mig stark. jag är varm med honom. jag blir stark.
han är den med minnet. den som kan alla mina namn, lcmk. han är den som kan mitt personnummer, som minns varje ord jag sagt. varje gång hud mött hud. och varje gång mitt hjärta hoppat över ett slag. han är den som aldrig kommer försvinna. han finns alltid kvar. han är den jag bryr mig om. jag är lugn när han är lugn. jag mår bra när han mår bra. jag är nöjd när han är nöjd. han är den jag tycker om.
det känns som om det är meningen att vi ska hålla ihop. men att högre makter vill sätta oss på prov genom att hålla oss ifrån. 281.5 kilometers längtan. känslor, värme och en del oro som svävar 281.5 kilometer. det är ett jävla prov. hallå. kom och gör mig säker. jag tycker om. jag tycker så mycket om.
tvåhundraåttioen komma fem kilometer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar